viaLibri ~ Rare Books from 1960

Hunter, Evan (novel); John Frankenheimer (director); Edward Anhalt, J.P. Miller (screenwriters); Burt Lancaster, Dina Merrill, Shelley Winters, Telly Savalas (starring)
        The Young Savages [A Matter of Conviction] (Original screenplay, signed by John Frankenheimer)
      ABC / Contemporary Productions / Harold Hecht Productions, 1960. Draft Script for the 1961 film, "The Young Savages" (here under its working title, "A Matter of Conviction"), SIGNED by director John Frankeheimer on the front wrapper. Directed by Frankenheimer, based on the 1959 novel, "A Matter of Conviction," by Evan Hunter (who also wrote as Ed McBain), written for the screen by Edward Anhalt and J.P. Miller, and starring Burt Lancaster, Dina Merrill, Shelley Winters, Telly Savalas. One of the first "thinking man's pictures" of the 1960s, addressing the topic of juvenile delinquency head-on, with Lancaster as a lawyer initially bent on prosecuting a group of young thugs, then coming around to them as he studies the details of the case. The first of four films that Lancaster would make with director Frankenheimer. Light blue studio wrappers, with only the title on the front wrapper, and a holograph ink notation at the top edge of same reading, "Lanchester" [sic], which is possibly contemporary to the script's use, and possibly later. Title page present, with a date of April 9, 1960 and a credit for Harold Hecht Productions (also known as Hecht-Hill-Lancaster Productions). 131 leaves, mimeograph, rectos only. Pages Near Fine, wrapper Very Good plus with light fading and a couple of short closed tears at the edges, bound with two gold brads.

      [Bookseller: Royal Books, Inc. ]

4. Check availability: ABAA Link/Print

Simenon, Georges (1903-1989)
        Filmhistoriskt intressant, egenhändigt utlåtande om Ingmar Bergman av Simenon i egenskap av juryordförande vid den 13:e Cannesfestivalen.
      11 rader text på franska. Ett halvt blad hålslaget linjerat papper med spår av vikning, undertecknat två gånger av Simenon och daterat Cannes 1960.Proveniens: Journalisten Jules Berman (1902-1962), som bl. a. skrev en artikel om sitt möte med Simenon under signaturen 'Röda Nejlikan'. Hans bror Nils Berman har skrivit om autografen i en av sina böcker: "Georges Simenon har skrivit över 200 böcker och är ett slags världsmästare i bokproduktion. Det var därför inte så märkvärdigt att bland Jules [Bermans] böcker hitta några av Simenons alster. Desto märkvärdigare var det dock att finna ett brev av författaren innanför pärmarna. Och brevet handlade om Ingmar Bergman. Saken var den att Georges Simenon under Cannes-festivalen 1960 tjänstgjorde som juryns ordförande och han hade att förkunna ett val som uppfattades som en stor skandal. Cannesjuryn hade föredragit att ge de första priserna till italienarna Fellini och Antonioni och ratat mästerregissörerna Bergman och spanjoren Luis Bunuel. Brevet är intressant därför att juryordföranden tar avstånd från från sin egen jurys beslut och Simenon skriver: 'Jag hoppas att svenskarna, bland vilka jag har så många vänner, förstår att det var av beundran och respekt för Ingmar Bergman som juryn dömde som den gjorde. Han är en mästare utan jämbördiga inom filmen. Personligen hoppas jag att Bergman ska förstå att vi därmed velat ge honom det finaste beviset på vår beundran som det varit oss möligt'" (Nils Berman, Leva och läsa. I vimlet bland Thalias barn och diktens koryféer. Stockh. 1970. s. 46).Därtill finns bifogade följande tidningsurklipp, som belyser händelsen: "Röda nejlikan", Året Runt 26/1960: "I Cannes stötte vår Röda Nejlika - Jules Berman - ihop med ordföranden i filmfestivalens jury, deckarförfasttaren Georges Simenon. Simenon skrev i hast en hälsning till Sverige och Ingmar Bergman [...]" (Mötet dessutom förevigat på bild.).Pierre Assouline har i sin biografi över Simenon skrivit om dennes roll under Cannesfestivalen:"Den XIII:e Cannesfestivalen invigs den 4 maj 1960 med några ord från kulturministern André Malraux. [...] Men när de egentliga diskussionerna inleds frågar sig festivalledningen om den gjort rätt i att välja Simenon till ordförande. Det spelar inte så stor roll att han intresserar sig mer för unga skådespelerskor än för film, att han ständigt berättar om sitt liv och sina kvinnor och att han höjer Jean Gabin till skyarna som om han just hade upptäckt hans talang. En ordförande är framför allt en personlighet. Men just den här verkar så oförmögen att leda, så oengagerad, så föga insatt i sitt uppdrag att man undrar om han skall kunna organisera en ordentlig omröstning. [...] Efter visningen av Det ljuva livet noterar L'Expres utsända: 'Portieren på Carlton och jag hade vid femtiden på morgonen endast registrerat en enda positiv åsikt. Det verkar uteslutet att Det ljuva livet, som till sist fått lov att delta i tävlingen, skall få det stora priset.' [...] Med en så okontrollerbar ordförande som Simenon vet festivalledningen att man måste vara beredd på allt. Dagen före omröstningen äter juryn lunch med de främsta franska och utländska distributörerna. Man kan lungt säga att de hyser ett djupt förakt för Det ljuva livet. En av dem dristar sig till och med att säga: 'Jag skulle inte ge 50 000 dollar för att distribuera den filmen!' [...] Det behövs knappast mer för att stimulera en man som Simenon. Om han håller Det ljuva livet högt är det inte endast på grund av lust att säga emot, utmana och provocera. Han finner sig utmärkt väl tillrätta med Fellinis salva mot ett dekadent samhälle med blåblodiga aristokrater, bortskämda uppkomlingar, filmfolk som är mer groteska än elaka och den värsta sortens skandalreportrar. Så mycket bättre om allt detta förefaller en smula överdrivet. Det sista sammanträdet blir snabbt stormigt. Jurymedelmmarna delas i två läger: Fellinianhängarna som sluter upp bakom Simenon och Antonionianhängarna (Äventyret) anförda av Maurice Le Roux. Resultaten kungörs äntligen av ordförande Simenon i festivalpalatsets stora sal. Melina Mercouri och Jeanne Moreau får dela första priset för bästa kvinnliga huvudroll. Eftersom juryn avstått från att kröna 'magistrala verk' som Bergmans och Buñuels hyllas de på ett, som det anses, utomordentligt klumpigt sätt. Antonioni får pris för 'sitt anmärkningsvärda bidrag i sökandet efter ett nytt filmspråk' under auditoriets visslingar, medan en våldsam skrattsalva avlossas då en liknande belöning tilldelades japanen Kon Ichikawa för Kagi. Men det är när guldpalmen enhälligt går till Det ljuva livet som publiken, däribland pressrepresentanterna, häver ur sig spydigheter och gliringar. Det är sant att Fellini inte ger någon smickrande bild av vare sig journalister eller societetsmänniskor i sin film. Trots mikrofonen drunknar Simenons röst i larmet, men visslingar och glåpord bekommer honom inte. Han har vunnit. Det fattades en röst för att hans sida skulle ta hem segern. Henry Miller gav honom den utan vidare: 'Säg vem ni vill att jag ska rösta på', sade han bara." (Pierre Assouline, Simenon (1992), i svensk översättning, Simenon. Människan och gåtan (Bonniers 1994) s. 526-9)

      [Bookseller: Lorenz B. Hatt]

5. Check availability: Antikvariat Link/Print

SARTRE, JEAN-PAUL. - [ONE OF 45 COPIES - MAGNIFICENTLY BOUND BY MIGUET]
        Les Séquestres d'Altona. Pièce en cinq actes.
      Paris, Gallimard, (1960). Bound uncut with the original printed wrappers, also the back-strip, in a magnificent, striking, elegant red morocco binding with a large decorated grey calf onlay to both boards, filling out most of the boards. The grey calf with 9 blindstamped red lines on each side of the borad, seeking towards a small black lacquered calf square. All lines crossed by three vertical lines on each side. All in all creating an extraordinary effect of perspective, illustrating the dreadful prisoner's ward, on the silent grey background. Gilt title and author to spine. Top edge gilt. Gilt super-ex-libris to inside of front board. Housed in a thin, exquisite grey wooden chemise with red morocco edges and spine (with the same gilt lettering) and a thin, exquisite grey wooden slip-case with red morocco edges. Binding signed to bottom of inside of front board: "C. et J-P. Miguet" and to bottom of inside of back board: "1998". Mint copy.. First edition in book form, Nr. 34 out of 45 copies on vélin de Hollande van Gelder (premier papier), out of a total of 260 copies (in all 45 on Holland, numbered 1-40 + A-E (hors commerce) + 210 on vélin pur fil Lafuma Navarre, numbered 41-240 + F-O (hors commerce). "The Condemned of Altona" (or "Loser Wins") is one of Sartre's last play, and the only one of his fictional works to deal directly with Nazism. The play is full of Sartre's characteristic philosophical concepts and brings forth many of his key philosophical notions (e.g. those of responsibility and freedom and the contrast between bad faith and authenticity).The play was very well received by critics and was considered one of his most important plays, and possibly the best that he wrote. Contat & Rybalka 59/311 (pp. (323)-325)

      [Bookseller: Lynge & Søn A/S]

6. Check availability: Antikvariat Link/Print